Värdefulla patienter, helst utan vårdbehov

Det är ett antal år sedan jag fick höra om ersättning per patient. Att läkare/vårdcentral skulle få ersättning baserad på antal patienter. Personen som berättade detta för mig var väl insatt i vården och ingen missnöjd vårdsökande som fått fem minuter med en läkare. Var det verkligen sant och hur skulle jag få reda på mera? Som miljöaktivisten Greta Thunberg säger ”en femåring kan räkna ut detta” så såg jag konsekvenserna av att ekonomiskt motiveras att klämma in så många patienter som möjligt under en dag. Vad händer med vården? Vad händer med patienterna?Vad händer med personalen?

Men något riktigt konkret, som kunde bekräfta påståendet stötte jag aldrig på. Det är inte så att läkaren säger, nöjer du dig med fem minuter får jag in en patient till på den tid du skulle ha haft. Då får jag/vårdcentralen mer pengar.

Däremot funderade jag på att jag numera aldrig får prata med läkaren om något annat än den åkomma jag sökt för. Har jag sökt för magen får jag inte berätta om ryggont t.ex. Svaret blir, då får du söka ny tid om du har problem med ryggen. I skenet att ekonomisk motivation är det fullt logiskt. Istället för att prata med läkaren över något annat jag också funderar på söker jag ny tid. Då blir jag två patientbesök. Det är bra.

Nu har jag läst allmänläkaren Magnus Isacsons artikel i Dagens medicin:

”Sedan har vi fått mail om att vi ligger strax under det antal besök vi måste ha per dag på vårdcentralen denna månad för att få den av landstinget utlovade besöksbonusen. Om vårdcentralen hamnar på 84 besök i snitt per dag under månaden får vi noll kronor i bonus, om vi hamnar på 85 besök får vi 150 000 kronor. Ok, men då kanske vi ändå måste tvinga in några patienter som inte alls behöver komma så att vi hamnar över det där snittet.”

Magnus Isacson skriver längre ner i sin artikel: ”På eftermiddagen har jag planerade besök – patienter med diabetes, depression, trötthet, viktnedgång. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och registrera så många koder som det bara går för att vårdcentralens ekonomi ska gå ihop. Ju fler och tyngre diagnoser, desto bättre, men du får inte kopiera en diagnos från en annan klinik, då gills den inte. Och Z-diagnoser är inte så värdefulla så dem ska man inte välja. Helst ska man ta diagnoser som börjar på olika bokstäver för det går rykten om att det ska ge mer pengar. Dock är det ingen som vet eftersom ersättningssystemet är hemligt. Det är även viktigt att man registrerar fördjupade läkemedelsgenomgångar eftersom man då får 300 kronor extra men om du glömmer att godkänna vårdkontakten får du inget alls.”

Så här fungerar det. Kanske hade jag inbillat mig att förkortande av vårdköer innebar mer personal, effektivare arbetssätt m.m. Men det tycks vara en ekonomiska piska eller lockelse beroende på hur man ser det, som ev. förbättrar statistiken.

 

Ett nytt fenomen är nätläkarna som naturligtvis uppskattas av vårdsökande med erfarenhet av väntetider och femminuterssamtal med läkare. Men även där finns kampen om pengarna och frågan är vart det leder i längden?

Ur Dagens medicin:

”Efter dagens första patient är det dags för telefontid. Under telefontiden svarar jag på tio samtal på 45 minuter. De flesta av dessa är av mer avancerad karaktär än ett genomsnittligt nätläkarbesök men ersätts med noll kronor. Med nätläkarersättning hade jag på dessa tio samtal kunnat dra in 6 500 kronor till vårdcentralen, vilket motsvarar cirka 1 500 000 kronor per år.

Detta är skrämmande. Jag tänker på alla artiklar om folk som skickas hem med Alvedon och har livshotande sjukdomar. Nästa patient, tack. Vi måste fylla kvoten.

Vad har Transportstyrelsen hittat på denna gång då? Jo nu gäller det lastbilschauffören som kört prickfritt sedan 2002 då han tog sitt körkort. Ungar riktade en laserpenna mot honom som träffade ögat. Han gick till optikern för att undersöka sig. Det visade sig att han var oskadd men hade begränsat vidvinkelseende. Ett medfött fel. Optikern anmälde till Transportstyrelsen som sig bör och Transportstyrelsen drog in körkortet. Men, när körkortet togs 2002 visste Transportstyrelsen om synbegränsningen och gav dispens. De bedömde att körkortet kunde tas ändå. Problemet är nu att Transportstyrelsen inte kan hitta sin egen dispens och chauffören står utan körkort och försörjning. Hela processen från 2002 måste börja om igen. Och vem tror du får betala? Inte är det Transportstyrelsen.

Läs sockerisystemet min sons blogg om diabetes i ungdomen och vuxen ålder. Framöver kommer vi att ge olika vinklar på hans uppväxt. Han med diabetes, jag med bipolaritet. Inte den bästa kombinationen, stundtals katastrofal.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s